Håkan Urdell

I slutet på fyrtiotalet var det lätt att välja yrke i Gusum. De flesta gick ut ur skolan och in på Bruket. Men fjortonårige Håkan Urdell hade upptäckt en annan väg - vägen till Hansson & Nilsson, ortens ny-öppnade tapetserarverkstad. Där tillverkade man möbler för hand, med handsnörda resårer, sadelgjord och stoppning med hästtagel. Håkan blev lärling och fick sina första kunskaper i det yrke som han nu haft i dryga femtio år.

Idag är Håkan Urdell både möbelformgivare och utvecklingschef på Fogia. Därmed är han en av de få som både kan rita vackra möbler och dessutom vet i detalj hur man gör dem sköna, hållbara och möjliga att serietillverka.

- Håkan är fantastisk! Han har lärt mig mer om möbler på ett enda år än jag lärde mig under tre år på Beckmans, säger Helena Allard som tillsammans med Håkan gjort riktig möbel av en vild idé som soffan Savann.

Håkan talar i sin tur om sina läromästare.
- Bland annat fick jag arbeta med en tapetserar-mästare från Riga. Han hade levererat möbler till ryske Tsaren, och var förstås mycket duktig. När det gäller favoritformgivare talar han varmt om Arne Norell och Kerstin Hörlin-Holmkvist, två personer som han haft förmånen att arbeta nära, och som också kombinerade tapetserarkunnande med stor känsla för design. Han nämner även den världsberömde dansken Hans J Wegner som menade att man, för att bli en rik-tigt bra möbelformgivare, minst måste vara möbelsnickare.

Idag har Håkan Urdell formgivit ett tiotal modeller i Fogias program, och varit delaktig som utvecklingschef och tapetserarmästare i samband med flertalet av Fogias stoppmöbler. Som utvecklingschef har han även varit ansvarig för Fogias satsning på ekologiska möbler, där han arbetat med både gammalt och nytt i såväl teknik som material.

- Naturmaterial blir dyrt. Men man känner skillnaden direkt. Och i det långa loppet tjänar både naturen och möbelns ägare på affären.

Urdells kunskaper om tapetserarteknik och naturmaterial var också utgångspunkten när Fogia för ett par år sedan lanserade "Drömsängen", där bara de bästa materialen används när sängen byggs helt för hand. Men om man nu arbetat med stoppmöbler i över femtio år, blir man inte åtminstone ibland lite sugen på bord och stolar och annat snickeri?

- Nej, varför det? Det tar ett helt liv att lära sig tapetseraryrket ordentligt. Och jag är inte färdig ännu.